Honda VT1300CX Fury är en chopper-stukad motorcykel som har den längsta hjulbasen Honda någonsin producerat. I slutet av november drog jag ut på en iskall provkörning med VT1300CX Fury, och det var länge sedan jag kände mig så kylig när jag gled fram med en glidare senast. Läs Sveriges första provkörning av Honda Fury här.

 

 

När det flesta hör ordet Chopper är det nog många som kommer att tänka på filmen ”Easy Rider” och hemsnickrade motorcyklar med långa framgafflar, extremt tilltagen hjulbas, högt placerat aphängarstyre, stelbent bakram (Hardtail) och extremt obekväm körställning.

fb_MVT1C2010ABC_w800

Hondas nya Fury, en serietillverkad Chopper har visserligen den längsta hjulbas en serietillverkad Honda någonsin haft (1805 millimeter). Däremot är körställningen ovanligt bekväm för att vara en glidare och trots det stelbenta stuket är baksvingen fjädrad av en väl undangömd stötdämpare (som erbjuder justering av fjäderförspänning och returdämpning). Och pricken över i är den droppformade smala tanken som rymmer 12,8 liter.

fb_DSC_0030

Den tvåcylindriga V-motorn (52-gradig) är på 1312 kubikcentimeter och med gott om kromade detaljer. Respektive cylindertopp rymmer tre ventiler. Dessutom är motorn försedd med PGM-FI bränsleinsprutning, digital tändning, dubbla tändstift per cylinder, femstegad manuell växellåda och kardandrift.

fb_DSC_0112

V-motorn erbjuder ett härligt muller. I alla fall efter att Fredrik Kjällman hos Honda City i Upplands Väsby satt händerna i den nya motorcykeln. Innan jag drog ut och kände lite närmare på den häftigt stukade choppern utförde Fredrik en ”luft-och-buller-operation” enligt typisk custommanér.

fb_fury

Standard avgassystem av 2-2-modell demonterades och ersattes av ett lättare och öppnare dito av 2-1 modell (Viper från Fuggin fabrication). Desssutom hade Fredrik monterat en Dynojet Power Commander och modifierat luftburken en aning. Allt toppades av en finjustering i bromsbänk som gav en effektökning från 45,57 till 60,87 hästkrafter mätt på bakhjulet. Samtidigt ökades vridmomentet från 86,11 till 106,15 newtonmeter.

fb_DSC_0145

Trots att det är i slutet av november är det plusgrader då jag vrider om tändningen och V-motorn mullrar igång. Givetvis måste vi ha i beräkningen att modellen jag provkör är modifierad när det gäller ”luft och buller” precis som i stort sett alla demomotorcyklar Harley-Davidson alltid har varit. Bortsett från detta är motorcykeln i standardutförande.

fb_DSC_0033

Det nya avgassystemet från Fuggin Fabrication bidrar till en underbar skönsång som både låter mulligt från förarplats och från sidan, utan att låta anskrämligt mycket. Även om jag inte är ett fan att skränande ljuddämpare måste jag erkänna att rätt sorts muller förgyller tillvaron. Så även i det här fallet.

fb_MVT1C2010ABB_w800

Jag slås omedelbart över att körställningen inte alls är extrem eller konstig, som jag faktiskt trodde att den skulle vara. Sadelhöjden är med sina 678 millimeter mycket låg. Fötterna vilar på gummiförsedde fotpinnar som placerats lågt och långt fram. I allt för många fall brukar det här betyda lika med en udda körställning där jag sitter som en ”märla” och kör. Här har Honda lyckats mycket bra med att finna en bra placering av fotpinnar, styre och sadel som ger en bra förarergonomi som inte blir jobbig i första taget.

fb_DSC_0036

Vidare är Fury imponerande smidig och lättkörd, trots sin långa hjulbas. Då det är dags att vända runt på den smala landsvägen förvånas jag över svängradien, som inte är sämre än hos merparten av sportmotorcyklar.

fb_DSC_0052

Motorn knuffar på bra i detta utförande och även om vridet inte gör att bakdäcket spinner loss i tid och otid är jag snabbt uppe i hastigheter över hundra kilometer i timmen när jag så önskar. Men som du säkert redan förstått är styrkan hos Fury inte hög hastighet (även om Fury upplevs som mycket stadig även i hastigheter långt över vad som är tillåtet på Sveriges vägar). Utan här har Honda lyckats skapa en häftig glidare som fungerar riktigt bra för härligt glid.

Dessutom säger den inte nej till körning på riktigt kurviga vägar, något som jag gillar skarpt. En annan positiv detalj är att det är fullt möjligt att köra i normalt tempo med Fury utan att halva underredet är bortskrapat i första bästa cirkulationsplats.

fb_DSC_0045

Växlingarna går mycket smidigt liksom den vajermanövrerade kopplingen. Här kan jag passa på att nämna att jag saknar justerbart grepp för kopplingshandtaget. Något som Honda däremot valt att förse bromshandtaget med.

fb_MVT1C2010SBB

Kraften från V-motorn överförs till bakhjulet via kardan, vilket känns helrätt både kör- och utseendemässigt. Du som kollar lite mer noggrant kommer att finna att Honda har designat kardanen för att även den ska se snygg ut och smälta in så gott den bara kan i Furyns övriga design. Under körningen märker jag inte av kardanden överhuvudtaget, vilket är ett gott betyg.

fb_MVT1C2010ALC_w800

Överlag är körningen mjuk och trevligt, såväl vid körning rakt fram som på kurviga småvägar. Bortsett från mullret från det öppna avgassystemet är körningen stillsam.

fb_DSC_0043

Instrumenteringen är diskret monterad över styrets infästning. Den analoga visaren informerar om aktuell hastighet. Varvräknare saknas. Däremot finns en liten digital panel som informerar om tid och avverkad körsträcka. I den svarta listen i underkant av instrumenteringen döljer sig indikering för blinkers och diverse varningslampor. Snyggt och diskret.

fb_DSC_0061

Bromsarna är långt bättre än vad som annars är vanligt hos glidare. Här har Honda monterat låsningsfria bromsar (ABS) med kombifunktion (CBS). Det betyder med andra ord att frambromsen aktiveras till en vis grad även om föraren bara använder bakbromsen. Tillsammans ger det här god bromsverkan som erbjuder en hög känsla av säkerhet även då det som under provkörningen vara både kallt och blött på sina håll.

fb_MVT1C2010ABA_w800

Även fjädringen fungerar bra, och bidrar till en framförallt komfortabel körning, men utan att det betyder att det blir en ”gungig” färd.

Totalt sett har jag en mycket bra känsla inombords efter provkörningen av Honda Fury. Förra gången jag körde en glidare och kände mig så här cool var under provkörningen av Harley-Davidson V-Rod på Irwindale Speedway i Kalifornien.

fb_MVT1C2010ALB_w800

Fury är en mycket läcker glidare som erbjuder en trevlig körning med bra bromsar och ett chassi som trots sitt långa stuk faktiskt fungerar bra för motorcykelkörning, även på kurviga vägar. Det enda jag tycker är synd är den klumpiga placeringen av grenkopplingen för bromssystemet (som du finner framför tanken). Annars anser jag att Honda genomgående lyckats mycket bra med Fury.•

 

Två filmer om Fury

{youtube}bSY6URhroAY{/youtube}

{youtube}kq-Qx8BKwsg{/youtube}

Fakta Honda VT1300CX Fury -2010

 

Motor V-Twin, Vätskekyld, fyrtakt, 3 ventiler/cyl, SOHC
Borr x Slag 89,5 x 104,3 mm
Slagvolym 1312 cm³
Angiven effekt 57,8 hk/4250 varv
Angivet vridmoment 107 Nm/2250 varv
Kompression 9,2:1
Bränslesystem Elektronisk bränsleinsprutning
Transmission 5 växlar
Hjulbas 1805 mm
Sadelhöjd 678 mm
Fjädring fram 45 mm, konventionell teleskopgaffel, justering saknas
Fjädring bak Stötdämpare med justerbar fjäderförspänning och returdämpning
Broms fram

Tvåkolvsok, 336 mm skiva, CBS, ABS

Broms bak Enkolvsok, 296 mm skiva, CBS, ABS
Däck fram 90/90-21
Däck bak 200/50-18
Tankvolym 12,8 Liter
Fulltankad vikt 309 kg
Färg Svart, blå
Pris 164 900 kronor
Importör Honda MC Svenska AB