Efter ett längre uppehåll i skrivandet kommer vi att uppdatera med en summering av kostnader för resan samt dela med oss av erfarenheter. Detta kommer inom kort!

Det har tagit tid att processa alla intrycken, men bilden har klarnat under vintern av vad vi egentligen gjorde :) För er som vill kolla in hojjarna eller prata resa så kommer vi att vara på plats när Yamaha Center Haninge har öppet hus och provkörning 21/4.

På återseende!

Kommentar (0)

Paso Robles - San Francisco/420km/8h/Highway

Det dröjde inte många minuter innan den nya kedjan låg på. Killarna på mc-shopen i Paso Robles var till god hjälp vi kunde fokusera på dagens och resans sista sträck - mot San Francisco! Gasarmen fick jobba lite mer än vanligt och hjärnan glömde snabbt bort att vägarna i Kalifornien är hårdbevakade av trafikpoliser. Vingårdar och gula åkerfält svepte förbi på kulliga vägar mot kusten.

Vi var tillbaka på CPH och tog rygg på en BMW GS800 som valde att öka tempot då Yamorna dök upp lite för snabbt i bakspegeln. Den vackra kustvägen blev som mest dramatiskt runt Big Sur, med branta stup och återigen tighta hårnålar. Vi kom ifatt ett större HD-gäng som BMW föraren tvekade att köra om. Efter lite utvärdering gled vi båda om på den smala landsvägen som inte bjöd på några bra omkörningssträckor. Vid en bensträckare en bit längre fram svänger hela HD-gänget in på parkeringen. När jag går förbi en av killarna ser jag en svensk flagga på västen, "va f-n är ni svenskar"? Jodå, får jag till svar. Kul! Gänget visar sig vara Left Over's MC från Östersund, som hyrt HD's och ska göra en loop i Kalifornien för att sedan ta sig ner till Vegas. Grabbarna berättar att de blev lite förvånade när en svensk nummerplåt gled förbi lite tidigare.

Sista timmarna på resan gick i reflektion, och en stark vilja att inte så nära till målet hamna i någon olycka eller bli stoppad för fortkörning eller något annat onödigt. Det gick bra! Vi hade turen att fråga rätt kille om vägen in till vårt hotell, han hade kört taxi i stan 15 år, tack för det! Känslan av att hoppa ur sadeln inne i centrala San Francisco framför hotellet var enorm, vi är i mål! 

Kommentar (0) Läs mer...

LA - Paso Robles via San Simeon/460km/12h
Vi lämnar Venice tidigt på morgonen för att köra sista sträckan uppp mot San Francisco! Efter en liten felåkning i kvarter där kåkarna börjar på 800kvm hittar vi tillslut CPH eller Highway 1. Frukost intas på legendariska Neptus Net, där bikers, surfare, och semesterfirare hängt sen 1958. Ett 50-tal polerade hojjar står parkerade utanför, mestadels HDs. 

Robb på en DR650 stannar och tar en kaffe med oss på Neptus Net

Vi kollar Oljenivån som är lite låg och stannar till vid en bilverkstad för att köpa en tratt då vi förlagt den gamla. På parkeringen hoppar en herre på kryckor fram till oss. Långt gråsvart hår, skinnväst, 50-års åldern, gaddad, lite ärrad och ev mexikansk påbrå. Han är nyfiken på vår resa och vi småchattar lite. han undrar om vi är med i någon mc-klubb. Vi nämner vår enduroklubb och då presenterar han sig som Big John, president för Vagos MC i denna delen av Kalifornien. John är väldigt trevlig och har haft oturen att flyga av hojjen efter lite hård körning, därav kryckorna. Vi har dålig koll på Vagos så han berättar att de är snälla killar som inte dricker. Nyfikna kollar vi upp Vagos på wikipedia, som ger en annan bild.

"The Vagos Motorcycle Club, also known as the Green Nation, is a one-percenter motorcycle gang and organized crime syndicate that was formed in the 1960s in the small unincorporated community of Temescal Valley, which is south of Corona, California. The gang originally was called "the Psychos"."

Kommentar (0) Läs mer...

San Diego - LA/210km/4h

Efter ett par sköna dagar på stranden i San Diego tog vi sikte på PCH (Pacific Coast Highway) och Venice Beach, LA. Väl framme på Venice var alla hotell och hostels fullbokade. Den sista receptionisten hänvisade oss till Santa Monica och sa att det skulle vara omöjligt att hitta någonstans att bo i Venice, folk hade desperat ringt hela dagen och jagat rum.

Jag vände ned mot parkeringen för att informera Johan. Killen som stannat för att prata motorcyklar med oss erbjöd snabbt sin soffa och uppblåsbara madrass. Snyggt! Vår nyfunna vän Richard tog täten med sin hund och longboard, 3 kvarter senare hade vi fixat boende med havsutsikt i centrala Venice. Vi insisterade att bjuda Richard på middag för att återgälda lite av gästvänligheten och slutade på en mexikansk restaurang ljugandes om diverse hojjäventyr.

Richard har gjort två turer i Europa, en på båge och en på trampcykel. Han var överväldigad av sin fina behandling i Europa under sina resor, så han var bara glad att få ge tillbaka. Behöver någon en bra kontakt för att köpa eller hyra en Harley Davidson i USA så kan vi förmedla kontakten till Richard, hans far äger en HD-butik i LA där Richard är chef på helgerna! De har mycket Européer och Skandinaver som hyr hos dem.

Räddaren i nöden, Richard på Venice Beach

Kommentar (0) Läs mer...

Ensenada - San Diego/150km/8H
Ensenada andades race. Kvällsmaten införtärdes på ett ställe där storbildsskärmarna visade dvd's från Baja1000 och väggarna var täckta av diverse racingdelar och klistermärken från olika team. Tidigare på kvällen hade en man på Harley parkerat brevid oss på hotellet. Det visade sig att han tävlat med både hojj och sandbuggys de senaste decienierna i Baja1000. Nu körde hans son, Mike McCoy! För er som inte vet vem Mike är, släng er till videobutiken och hyr filmen "Dust to Glory".

Tijuana är ett ställe många amerikaner undviker. Drogkriget har skördat många offer och det är inte helt ovanligt med eldväxling på öppen gata. Vi tog en snabb titt på stan och styrde sedan mot US&A. En påtänd amerikansk pundare på fel sidan gränsen var snabb att se att vi var något vilsna, erbjöd sig att springa för att visa vägen. Vi avböjde vänligt, han sprang ändå ihop om en liten slant. Vi tog samma riktning som honom men passerade utan att stanna och hittade snart skyltningen till gränsen. Några hundra meter senare ser något som ser ut som en massiv vägtull, 15-20 filer, tullen.

Köerna ser inte roliga ut, och vi ser en annan motorcykel som kryssar fram mellan bilarna. Vi är inte sena att göra samma sak. Den enda avvikelsen är den stora killen på HD med en arg mc-väst som vi släpper före. Tullpersonlen pratar bra engelska och vi inser att vi missat den mexikanska tullen. Amerikanen tycker inte att det är några problem utan vill utan frågor och pappersexercis välkomna oss till USA. Efter lite mer tjat släpper han tillbaka oss till Mexico via karantänsområdet. Innan vi får åka igenom måste vi vänta, där alla andra väntar på att få sina bilar genomsökta efter att blivit plockade åt sidan. Under våra 10 min ser vi två killar som får handfängsel och blir satt i en bur, troligtvis efterlysta killar som hade oturen att fastna i kontrollen.

Vi pratar med en kille på en GSXR, han berättar att många bytt ut bilen mot hojj om de behöver pendla över gränsen. Det spar mycket tid att köra förbi köerna påpekar han. Blir inte bilister arga frågar jag? Ibland får jag till svar, men det ligger sällan i folks intresse att bli uppröra och göra något som drar tullpersonalens uppmärksamhet, för då hamnar man här (kontrollen).

Returen i Mexikanska tullen tog ca 1 timme. Det kändes ganska befriande att rulla in i USA. Stolthet och lugn att vara klar med de tuffa delarna av resan, samtidigt lite sorgsenhet att det riktiga äventyret var över.

Kommentar (0) Läs mer...

Santa Rosalia - Ensenada/830km/13h

Vackra vägar och öde natur omgav oss på den sista "riktiga" sträckan innan gränsen till USA och tillbaka till civilisationen. Resans hårda tempo och intensitet tog ut sin rätt mot slutet av sträckan. För fösta gången blev vi lite mer än irriterade på varandra. Efter att ha insinuerat att den andres motorcykel måste vara trasig för att tempot gått i snigelfart blev det fart. Mer fart än någonsin. I ett ilsket försök att skaka av den andra som gav upphov till en ganska tvivelaktig färd genom Ensenadas södra förorter slutade dock i ett gott skratt, vi var äntligen framme. Om Ensenada är så trevligt som vi fått det beskrivet, blir det stopp ett par dagar. Annars pushar vi norrut över gränsen och lägger tiden i Kalifornien.

Vårt första egna roadkill, verkade dock som den här killen repade sig efter överköningen

Kommentar (0) Läs mer...

Cabo San Lucas - Santa Rosalia/12H/720km

Bajahalvön andas ökenrace, varannan bil vi möter är pickups med höjd fjädring, stora hjul, uppdragna hasplåtar och massor med raceklistermärken. Det är inga Trophy trucks, men kan liknas med bondtrimmade Volvo 240s som var populära när jag växte upp. Intresset kommer självfallet från racet Baja 1000 som i år är nr 44 i raden.

Det stora raceintresset bekräftas också av leenden och inte sura blickar varje gång vi hoppar över fartguppen istället för att sakta ned. Tror inte att vi skulle få samma reaktion på Lugnagatan i en svensk villaförort.  Allt från polisen till killar i Monsterkeps har gett tummen upp för det tricket. Otroligt nog håller fjädringen på Yaman efter 100-tals fartgupp.

Tävlingen körs från Ensenada i norr till La Paz i söder, vissa år har det utvidgas till 1200 (miles) och avslutats i Cabo San Lucas. Trophy trucks, sandloppor och inte minst motorcyklar kör sina egna klasser. Det verkar som alla vi träffar är involverade på något sätt, antingen som mekaniker eller förare. Kanske är det våra hojjar som får folk att bända sanningen lite, kan inte låta bli att tänka på alkisarna utanför systemet på Masthugget i Göteborg som alla varit sjömän flottan efter ett par öl. Baja 1000 2011 startar den 17 Nov, så istället för att hänga läpp för att vi missar det valde vi att köra delar av det, se bilderna!

Fotopaus på delsträcka av Baja1000, sanden i djupaste laget för våra hybriddäck

Kommentar (0) Läs mer...

Några välbehövliga dagar spenderades på stranden i Cabo San Lucas. Normalt sett ett helt galet ställe fyllt med amerikanska semesterfirare och partyglada collagestudenter, men nu under denna säsong något mindre vilt. Vi glädjes åt rabatterade hotellrum, bra mat och billiga öl! De vita sandstränderna var inte tokiga heller, solen sken och det kändes helt ok med hojjarna parkerade.

En dagstur gjordes till marinparken Cabo Pulmo, med ganska intressanta dyk. Tyvärr varken haj eller valsäsong. Resan dit var roligare, 3h grusåkning i högt tempo på öde kustvägar, vad ni än gör missa inte detta om ni är i området. Med bil kan ingenting annat än 4x4 med hög markfrigång rekommenderas!

Kräftansvändkrets, passerades tot 5 gånger under resan (lång historia)

Kommentar (0) Läs mer...

Mazatlan - La Paz (via Topolobampo)/400km/20h
Fullbokade färjor från Mazatlan mot Bahahalvön gav oss två alternativ. Åka 400km norrut för en annan färja eller ta "fastlands" sidan upp och passera mindre säkra områden. Vi tog det säkra före det osäkra, dessutom med en massa mil i kroppen var sträckan mentalt som att åka o köpa kaffe på närbutiken runt hörnet. Mazatlan var en liten besvikelse och levde enligt oss inte upp till att vara "Pearl of the Pacific". Tror helt enkelt att de som Acapulco varit bortskämda med turister för länge.

Vi startade tidigt mot färjeläget i Topolobampo, våra bakdäck saknade mönster och vi räknade kallt med en punktering förr eller senare. Våra tidigare försök att få tag på däck hade misslyckats. Vår tidiga ankomst till färjan gav oss ny energi att leta efter däck. På måfå stannade vi vid en däckverkstad för bilar och fick veta att det fanns en Yamahabutik två kvarter bort! Vi styrde dit och kom till en ganska välutrustad butik. De hade en uppsättning däck till oss, Pirelli MT60. Efter diverse övervägande om att singla slant, sten-sax-påse och andra sätt för att avgöra vem som skulle få de nya däcken kom vi överens om att spänna fast dem på hojjarna och låta eventuell punktering styra vem som behöver dem bäst. I väntan på att färjan skulle gå togs det ett 50-tal bilder på oss och hojjarna. Hela familjer ville vara med, en och en från barnen till farmor, och sedan den obligatoriska gruppbilden. Många kramar blev det. Även frågor, bland annat om vi hade pass och visum för att komma in i USA undrade en liten tjej på ca 10år. Tyckte frågan var ganska vuxen men kom snabbt på mig att det är ett ganska stort ämne för Mexikaner. Det är mycket man tar för givet, vi får inte glömma bort att vi är lyckligt lottade som svenskar!

Efterlängtade däck!

Kommentar (0) Läs mer...

Acapulco - Mazatlán /1100km/13h

När vi var i Acapulco bokade vi färjan från fastlandet till La Paz, Baja California. Dessvärre var färjan full från Mazatlán, så vi insåg att vi var tvungna att åka ytterligare 40 mil norrut till Topolobampo och ta en färja därifrån. För att hinna med den färjan påbörjade vi resans längsta leg, 110 mil. Tack och lov var det ganska snabba vägar, så vi lyckades komma fram i rimlig tid, men vi var riktigt slitna! 

Puerto Vallarta

 
Bästa maten, tacos vid vägkanten!

Kommentar (0)