Kawasaki Z1000 har vad som krävs för att bli en värdig medlem i den exklusiva klubben för supersportiga nakna motorcyklar. Det har hittills endast varit förbehållet motorcyklar från de europeiska tillverkarna. Det är den första nakna japanska motorcykeln som verkligen kan lägga till epitetet ”super” och därigenom ta upp kampen mot storsäljare som Ducati Streetfighter, KTM Super Duke, MV Agusta Brutale samt förebilden för dem alla: Triumph Speed Triple.
Den första uppgiften inför vår inledande duell på landsväg var att köra den 1043-kubiks fyrcylindriga Z1000 i bromsbänk. Där lyckades den prestera 131,7 hästkrafter och 107,7 Newtonmeter, vilket slår Speed Triples 113,8 hästkrafter och 92 newtonmeter. Första ronden går till Kawasakin…
På vägen behövs det inte en bromsbänk för att märka vilken missil Z1000 är. Från 6000 varv är det som att trycka på raketknappen. Accelerationen sliter närapå armarna ur sina hålor och gör allt för att kasta av dig från motorcykeln. Denna våldsamma kraft avtar först när varvtalet når effekttoppen vid 9800 varv, även om motorn mer än gärna varvar vidare upp till rödstrecket vid 11000 varv.
När motorn har varvat upp är Z1000 på tok för snabb för vägens begränsningar, precis som en naken motorcykel ska vara. En naken ZX-10R, om det skulle finnas en sådan, skulle vara som den här; högljudd, omedelbar och mycket gladare på ett hjul än två.
Det finns ett ”men”: en ”supernaken” motorcykel måste ha rejält med bottendrag, vilket Kawasakin helt enkelt inte har. Den blir däremot fullständigt vild vid 6000 varv. När man väl har kommit upp dit och har matat i några högre växlar är man uppe i en tresiffrig hastighet som håller på att slita huvudet av en, eftersom det inte finns något vindskydd.
Omedelbart vridmoment är det som gör supernakna hojar som V-twin, Streetfighter, Super Duke och Speed Triplen så bra. Dra iväg på ettan med Triumphen och sedan behöver man bara vrida på gasen så kommer kraften direkt. Den levererar acceleration direkt vilket tillåter wheelies i gångfart på ettan, om det är något som behagar dig.
Triumphens gaspådrag är betydligt mer städat än Kawasakins; som är ryckig på låga varv. Men å andra sidan tar Speed Triplens krut slut på höga varv, och den har heller inte Z1000 slutliga acceleration eller toppfart. (se mätsiffror)
Att leva med en supernaken motorcykel får dig snabbt att inse att dess verkliga toppfart är runt 140 kilometer i timmen. Den begränsningen sätts av dina halsmuskler och frånvaron av kåpglas. Hastighetsområdet passar dock Triumphen; det känns komfortabelt, raffinerat, elakt och roligt. Kawasakins mer varvhungriga motor driver dig till snabbare körning, men för det mesta innebär det att man egentligen aldrig fullt ut utnyttjar den kraft den har att erbjuda. Motorn på Kawasakin är livligare än den på Triumphen, vilket gör att man konstant letar efter en utebliven sjunde växel, för att lugna ner den lite.
Z1000:s nya, förbättrade chassi är lika imponerande som motorn. Styrningen är smidig, stabiliteten rakt fram och kurvor är utmärkt och bromsarna lever väl upp till förväntan. Körställningen är bekväm och vindskyddet från den lilla skärmen gör den bättre än den mer utsatta Speed Triplen.
Här ses Z1000 tillsammans med Yamaha FZ-1 och Honda CB1000R
Totalt sett ger Kawasakin ett mer modernt uttryck vilket gör att Speed Triplen, som varit i stort sett oförändrad sedan 2005, verkar något förlegad.
Men det finns skäl till att Triumphen konsekvent har slagit sina konkurrenter tidigare. Den har för det första alltid varit billigare än likvärdiga japaner – den kostar nu 117 900 kronor, vilket är 12000 kronor mindre än Kawasakin (som kostar 129 900 kronor) – men den har framför allt sitt mycket tilltalande uppförande.
När man kör Z1000 för sig känns det bra, men när du hoppar på Speed Triplen känns körningen omedelbart finare genom den fullt justerbara Showafjädringen. Kawasakins fjädring ger en hackig körning och bakdämparen har inte separat kompressionsdämpning, bara justering av returdämpning och fjäderförspänning.
Triumphens styrning ger en bättre känsla och den tar kurvorna med stort självförtroende. På det stora hela är Speed Triplen mer raffinerad, men det Z1000 brister något i; vrid vid låga varv, köregenskaper, bromsar samt väggrepp, tar den igen i ren aggressivitet och hastighet.
Båda hojarna har läckra detaljer. Z1000 har justerbar vinkel på instrumenteringen, coolt avgassystem, excentrisk kedjesträckare på den feta svingarmen i aluminium och urläcker stil.
Triumphen har sin Showafjädring, Brembobromsar, Magurahandtag, en ensidig svingarm och avskalad design.
Triumph startade hela konceptet med sin supernakna motorcykel redan 1994 när den första Speed Triplen lanserades. Det är därför ingen överraskning att den brittiska firman är bra på det här. Oavsett vilken konkurrens skönheten från Hinckley fått genom åren, har den alltid gått ut segrande, tack vare dess perfekta mix av uttryck, attityd och, framförallt, värde.
Trots sin ålder och begränsning i kraft och hastighet hänger Triumphen fortfarande kvar och slår den brillianta nya Kawasakin – men det är på håret. Att avsluta så nära den mäktiga Speed Triplen är det bästa beröm man kan ösa över den nya Z1000. •
Text: Michael Neeves
|
Testförarna tycker till:
Den nya Kawasakin skiljer sig från allt annat som finns ute. Gaffelskydd och orangea sidokåpor. Det ser väldigt modern ut till skillnad från Triumphs trevliga men något uttjänta garderob. Kawasakins motor är sötare än persika. Skarpa spjäll levererar exakt gasreglage. Para det med en klinisk växellåda och kopplingsfri uppåtväxling och man får en genuin körglädje. Z1000 kör ifrån Triumphen vid strax över hundra blås och kommer upp i 230 kilometer i timmen med lätthet. Z1000 ger även en balanserad känsla vid stadskörning vilken blir till racekänsla så fort tempot är uppskruvat. I jämförelse känns Triumph och Yamaha FZ-1 tunga och klumpiga. Liksom Honda CB1000R, behöver Z1000 inte någon storartad förarinsats för att man ska få en snabb och bra körning. Kawasakis bakdämpare är hård vid höghastighetskompression, men den kan alltid skruvas ner. Kawasakin har totalt sett den bästa väghållningen. Om den har något problem så är det med bristen på övergripande bromskraft. |
|
Motorn i Z1000 har riktigt bra vrid, tillräckligt vid låga varvtal för försiktig körning – exempelvis vid vått väglag – men sedan finns den roliga sidan av den också - när varvtalet byggs upp och fronten blir lätt. Den har inte samma vrid vid låga varvtal upp till 5000 varv som Triumphen, men vid högre varv så slår den sin brittiska konkurrent. Kawasakins hantering är inte knivskarp, men den duger gott till att ha roligt med. Dess vikt är låg, den tar kurvor fint och man märker bara dess stora omfång när man gör snabba riktningsändringar. Bakfjädringen är något stötig och behöver lite finjustering, men det är nära nog perfekt. För att vara en naken cykel är Z1000 ganska bekväm vid en hastighet på 140 kilometer i timmen. Den ser bra ut, är personlig och gör att Triumphen ser omodern ut. Konstruktionen är väldigt Hondalik. Att välja mellan Z1000 och Speed Triplen är svårt; Triumphen har ett direkt bett, låter fantastiskt, känns sportigare, skulle göra sig bättre än Z1000 på bana och är utan tvekan roligare. Men Kawasakin är lättare att leva med varje dag. En helg med fart och tokigheter skulle passa Triumphen, men vid umgänge varje dag ut passar Kawasakin bättre. |
|
Varför Kawasaki Z1000 är den bästa japanen Honda CB1000R och Yamaha FZ-1 998cc har mycket som talar för sig. CB1000R, lanserad 2008, är stilren och har en anständig motor och chassi, men saknar den glans, hastighet, lätthet eller aggressivitet som Z1000 har. Vår testhoj är ABS-versionen med kombibromsar som ger dig ett lugn vid svåra situationer. FZ-1 har varit med oss sedan 2006. Konstruktionen är ett år nyare än Speed Triplen men den känns ändå mycket mer omodern. 2010 har Yamaha modifierat bränsleförsörjningen men den har fortfarande ett oregelbundet gaspådrag vid låga varvtal, något alla japanska maskiner lider av. Däremot är Triumphens bränslematning perfekt. FZ-1 har en stark motor och visar en hälsosam 130 hästars graf på vår Dyno, nästan i nivå med Z1000, men Kawasakin har mer vridmoment och registrerades även för den snabbaste accelerationen från stillastående. Körställningen är lite trång och chassit är inte lika välgenomtänkt som Kawasakins, men Yamahans stora problem är priset: 134 900 kronor. Det talar för sig själv… |
Snabba fakta
Här nedan följer uppmätta uppgifter kring fyra av marknadens nakenmodeller...
Kawasaki Z1000
Motor: Vätskekyld, 1043 cm3 (77 x 56mm), fyrtakt, radfyra. Sex växlar. Bränsleinsprutning. Kedjedriven.
Fulltankad vikt: 218kg
Effekt: 131.74hk
Vridmoment: 107,7 Nm
Topphastighet: 230,7 km/h
0-400 meter: 11.65 sek/204,9 km/h
Honda CB1000R ABS
Motor: Vätskekyld, 998cm3 (75 x 56.5mm), fyrtakt, radfyra. Sex växlar. Bränsleinsprutning. Kedjedriven.
Fulltankad vikt: 222kg
Effekt: 116.1hk
Vridmoment: 94,5 Nm
Topphastighet: 221,6 km/h
0-400 meter: 11.92 sek/190,4 km/h
Triumph SpeedTriple
Motor: Vätskekyld, 1050cm3 (79 x 71.4mm), fyrtakt, radtrea. Sex växlar. Bränsleinsprutning. Kedjedriven.
Fulltankad vikt: 217kg
Effekt: 113.8hk
Vridmoment: 93,0 Nm
Topphastighet: 220,4 km/h
0-400 meter: 11.77 sek/197,6 km/h
Yamaha FZ-1
Motor: Vätskekyld, 998cm3 (77 x 53.6mm), fyrtakt, radfyra. Sex växlar. Bränsleinsprutning. Kedjedriven.
Fulltankad vikt: 214kg
Effekt: 130 hk
Vridmoment: 91,0 Nm
Topphastighet: 234,3 km/h
0-400 meter: 11.86 sek/204,9 km/h