Under april månad begav sig tio svenskar till Barcelona för att på Honda Seguridad anläggningen träna motorcykelkörning på spanskt vis.
I åtta timmar drillades Jesper Christensen, Patrik Eriksson, Niklas Östergren från SMC, Thomas Alfredsson. Hans Löfgren, Torbjörn Lindblå från Stora Holm respektive Gillinge trafikövningsplats, Mattias Glemfors från Sveriges Trafikskolor (STR) och de tre "vanliga knuttarna, Ander Reinhold, Rolf Mattson och Rustan Jarnesand.
Anläggningen som är på hela 25.000 kvadratmeter och består av en stor asfalterad del, en motocrossavdelning där deltagarna kör 100-kubiks fyrtakts crossmotorcyklar och trialdelen som ligger i anslutning till Repsol Montesa-Honda trialfabrik (Här brukar sexaldiga världsmästaren Toni Bau och de senaste tio årens vinnare av dam-VM Laia Sans testa sina trialhojar. Reds anm).
Första timman var en teoretisk del i det 1500 kvadratmeter stora utbildningscentrets moderna lokaler som förutom en enorm receptionshall innehåller konferenslokaler, omklädningsrum, garage för ett 50-tal motorcyklar, verkstad där det även bedrivs utbildning av motorcykel-mekaniker och ett rum med 16 motorcykel-simulatorer, med andra ord ett Mekka för Motorcykel-utbildning.
Teorin bestod inte bara om hur man tar svängar, även olycksrisken tas upp. 87,9% av alla olyckor beror på mänskliga faktorer.
Teorin handlade om såväl olycksriskerna för en motorcyklist, kurvteknik och vikten av att hålla blicken rätt i alla lägen.
Efter en provtur på var sin motorcykel-simulator var det dags att ta på sig den personliga skyddsutrustningen. Här använder man sig inte av skinn eller allväderställ. Nej, det är knäskydd och armbågsskydd som man sätter utanpå jeansen och tröjan, ett axelskydd och en öppen Arai-hjälm. De använder öppen hjälm då det är lättare för eleven att höra instruktionerna, och annan typ av skyddsutrustning fungerar inte att ha på sig i ett land som Spanien (Som kuriosa kör de inga kurser under juli och augusti för då det är för varmt!!!).
Riding Trainer-körning innan det var dags. Hans Löfgren föredömligt iklädd mc-handskar...
Efter an körställnings-genomgång av instruktörerna Marc och José delades gruppen i två. Fem deltagare fick börja med bromsträning och de övriga fem med teknikkörning.
"Omklädningsrummet" med utrustning till alla.
Pedagogiken är väl inte riktigt den som används på svenska körskolor och utbildningar. Ett mycket hårdare sydländskt verbalt och kroppsligt språk används och det är tur att det är rutinerade vuxna MC-förare som tål ett och annat. Bromsgruppen fick efter att genomfört bromsningar i olika hastigheter ta sig över till halkbanan där det skulle köras bromstest med och utan ABS på en vattendränkt finputsad cement-yta. Här provades dels skoter och en 600-kubikare med i och urkopplingsbar ABS, bägge med stödhjul så att ingen skulle köra omkull.
Mattias Glemfors och Thomas Alfredsson inför första bromsprovet.
Första provet med 600:an utan ABS var en rysare, att låsa hjulen i cirka 60 kilometer i timmen på en glashal vägbana är inget som kroppen har lust med. Men efter att par försök låstes framhjulet, man faller men stödhjulen hindrar en från att vurpa. När ABS-bromsarna kopplats in är det dags att vid samma hastighet låsa bromsarna. Det tar emot lite men när ABS-systemet går in är motorcykeln stadig som om det vore torrt och hjulen inte låst sig, motorcykeln har ingen tendens att falla åt något håll trots den extra vikten på 10-12 kilo på var sida som stödhjulen har.
Instruktör Mark visar hur bromsprovet skall gå till.
-fy f-n vad bra det är med ABS, sa Anders Reinhold efter att han kört sin testrunda.
Teknikdelen bestod av att lära sig hantera motorcykeln i lågfart med sick-sack och cirkelkörning innan det var dags för körning med mer fart och kurvtagning. I bägge momenten var det blicken som det kommenterades mest på. Fokusera blicken på dit du skall var en återkommande kommentar från Marc och José.
Bromstest gjordes med och utan ABS, och så här går det utan ABS...
Trial och motocross stod som nästa punkt på programmet. På trialbanan användes Montesa Cota 4RT. "Varför träna trial?" undrade Rolf. Mark svarade då att det handlar om att få känsla för motorcykeln och träna på kroppsarbetet. Bara ett fåtal hade provat trial innan vilket gjorde varje hinder till en prövning. När trialen var avklarad byttes det grupper så att de som kört trial hamnade på crosscyklarna.
SMCs generalsekreterare, Jesper Christensen, skrattar av lycka (eller är det nervositet?) inför sin första trialkörning.
100-kubiks fyrtakt låter inte mycket men det ger precis samma resultat som om större motorcyklar skulle användas. Här handlade det om att när sladd uppstår skall inte gasen slås av utan man försöker hålla kvar sladden och gasen för att inte en snabb upprättning av motorcykeln skall uppstå med all den obalans som då sker. Ganska avancerad körning för den som inte tidigare har åkt cross eller enduro men ack så lärorik. Det hela avslutades sedan med ett femvarvs "skojrace". Nu är det ju så att ett gäng killar kör inte på skoj när det är tävling men roligt var det. Här visade enduroåkarna Mattias och Tobbe att alla timmar i skogen på motorcykel gett resultat, bägge vann lätt sina heat.
När klockan närmade sig 17:30 var det dags för katt-å-råtta-lek samt följa-John-körning på asfaltslingan. Vilt påhejade av de spanska instruktörerna körde den svenska gruppen av sig de sista krafterna. Diplom utdelades under ceremoniella former och en sammanfattning av dagen gjordes. Alla var överens om att det varit kul och lärorikt. Och även om inte den spanska metodiken går att överföra direkt till svenska MC-utbildningar fanns det mycket matnyttigt att ta med sig hem till Sverige.