Allt fler engagerar sig i miljökampen på sitt eget vis. En del nöjer sig med att cykla till och från arbetsplatsen medan andra odlar grönsaker, väljer bort kött eller sätter på sig mössa och tjock tröja till förmån för lägre inomhustemperatur i bostaden. Under senare tid har även allt fler verkat börja bry sig mer och mer om bränsleförbrukningen på sina motorfordon, de som inte redan gått över till eldrivet vill säga…

Personligen har jag aldrig brytt mig särskilt mycket om bränsleförbrukningen, utom möjligtvis när jag tvingats till det av praktiska skäl, då jag varit ute på långresa med någon motorcykel som varit ovanligt törstig och med extremt liten bensintank.

Först vid 26 års ålder blev jag med bilkörkort, efter att ha kört motorcykel i stort sett varje dag, året om, sedan 16 års ålder. Pengar var ingen bristvara, och bensinen var med dagens mått mätt mycket billig. Så snart jag fick tillfälle var jag ute och körde motorcykel, oftast utan något egentligt mål för stunden. Det hände till och med att jag och några vänner fick ett infall att köra från Stockholm till Oslo bara för att käka på McDonalds, och sedan åka hem igen.  Hur mycket bensinen kostade, eller hur mycket bensin jag förbrukade under en dag, en vecka eller ett år brydde jag mig föga om. Det enda jag brydde mig om var att köra så mycket jag bara hann med, och jag hade ruskigt roligt på köpet. På bekostnad av miljön…

För mig har alltid hög rolighetsfaktor och livsnjutning varit mycket viktigt, och jag har aldrig tänkt på motorcykelkörning som något miljömedvetet val. Varför skulle jag bry mig om att köpa en motorcykel med låg bränsleförbrukning om jag bara kör motorcykel för nöjets skull?

Nu kanske det låter som om att jag vill slösa på bensin och naturens resurser, och dessutom bidra till miljöförstöringen, bara för skojs skull. Så är det inte.

Givetvis är låg bränsleförbrukning bra, liksom att alla tar sitt ansvar för att åstadkomma så lite negativ miljöpåverkan som möjligt. Men då jag hör hur en del ”svenssons” talar sig varma om sina bensinsnåla bilar, som de sedan kör ensamma med till och från arbetsplatsen inne i staden, eller dagligen skjutsar barnen till och från fotbollsträningen med (trots att det är mindre än 1 kilometer till fotbollsplanen, och barnen gott och väl kunde gå eller cykla istället) så kan jag inte annat än förundras över hur de tänker, om de nu gör det överhuvudtaget.

Dessutom tycker jag att det är intressant att så många, även motorcyklister, pratar sig varma om låg bensinförbrukning eftersom det är så bra för miljön, bara för att de ska kunna köra ännu längre när de är ute och kör helt planlöst.

Känner du igen dig? Lika lite förstår jag alla som kör till livsmedelsaffären med sina superstora Pickuper eller andra extrem-törstiga bilar, för att där köpa svenskt kött och närproducerade produkter av miljöskäl. Vadå miljöskäl? Okej, om det vore för att gynna de svenska bönderna, som tar väl hand om djuren, odlar och driver sin verksamhet med ett miljötänk på alla plan…

Personligen tycker jag att det vore superbra om jag skulle slippa att tanka bensin överhuvudtaget, och istället bara kunde köra motorcykel obegränsat mycket, så snart lusten faller på. Med eldrivna motorcyklar kanske vi närmar oss den drömmen. Eller? För givetvis så måste vi vara medvetna om att vi, även om vi väljer att köra eldrivet, kommer att fortsätta att vara förbrukare av jordens resurser i olika former.

Visst vore det perfekt om man kunde köra motorcykel i stort sett som vanligt, men att motorn vore eldriven och således inte släppte ut några avgaser överhuvudtaget.  Dessvärre är det bara en vacker tanke, för elen måste produceras på något vis, och den tillverkningen är i dagsläget inte alltid helt miljövänlig och ”grön” utan allt för ofta rentutav kolsvart. I framtiden, då när det kanske är standard att montera miljövänligt tillverkade solcellspaneler för elproduktion på hustaken istället för takpannor, och hushållens köks- och toalettavfall används till fastighetsuppvärmning, får vi hoppas att det blir ändring på det.

Tyvärr har forskning visat att elfordon kan smutsa ned miljön mer än bensin- eller dieseldrivna fordon. I synnerhet då fordonen tillverkas under tvivelaktiga former i öster.

Vid Norges tekniska och naturvetenskapliga universitet (NTNU) har forskarna undersökt hur miljöpåverkan ser ut under hela livscykeln för en elbil – från tillverkning till skrotning. Nu gällde denna studie visserligen elbilar, men kan ändå vara intressant att ha i åtanke då man ser på elmotorcyklar ur ett miljöperspektiv. Just produktionsfasen för elbilar visade sig vara betydligt sämre för miljön än för vanliga bilar, där tillverkningen av batterier och elmotorer kräver tillsats av stora mängder av giftiga ämnen, som exempelvis nickel, koppar och aluminium. Och detta gör att elfordon ofta är stora miljöbovar redan innan de ens har rullat en endaste meter. Lyckligtvis finns det flera tillverkare av elmotorcyklar i både Europa och USA som verkar ha insett vikten av att hela processen måste vara miljövänlig, under hela fordonets livscykel. Från tillverkning till skrotning.

Hur vi än vrider på det så kan vi i dagsläget inte köra motorcykel utan att tumma på jordens resurser. Så ”enkelt” är det.  Däremot är motorcykeln fortsatt ett betydligt mycket roligare och bättre alternativ för den som behöver ett pendlarfordon till och från jobbet. Förutom att man slipper tillbringa lång tid i köer (tillsammans med alla andra som sitter där ensamma i sina bilar, som rymmer upp till fem personer) så slipper man trängselskatt och inte minst parkeringsproblemen som bilkörning inne i storstaden oftast betyder.

Om fler upptäckte hur roligt och bra motorcykeln är som fordon så skulle många trafikproblem lösa sig. Dessutom skulle färre människor lida av depression, eftersom vi som kör motorcykel vet att det är världens bästa medicin mot huvudvärk, och många andra åkommor. Inte minst tristess. Som jag brukar säga, jag kör motorcykel för att jag vill leva livet.

Bäst av allt är att det är möjligt att köra extremt bensinsnålt med motorcykel, i alla fall om man väljer ”rätt” modell och kör medvetet och ”försiktigt”. Med elmotorcykeln kan du fylla på med ”miljövänligt” tillverkad el, kanske från ditt egna vindkraftverk eller solcellspaneler, och därefter köra många mil utan någon större miljöpåverkan. 

Frågan jag ofta ställer mig är varför det verkar ta så lång tid att utveckla bränslesnålare fordon, eller varför utvecklingsarbetet av fordon som drivs med exempelvis el går så långsamt. Är det för att stater som Kuwait (som äger 50% av exempelvis OKQ8), norska Statoil och andra oljebolag helt enkelt köper upp smarta tekniklösningar som ses som ett potentiellt ”hot” mot oljeförbrukningen, så att de ska kunna fortsätta att leva i lyx på bekostnad av en allt sämre miljö?

Om man tänker sig en elmotorcykel som en eldriven cykel, eller en motorcykel där man bytt förbränningsmotorn till en elmotor, så tycker man att utvecklingsarbetet borde kunna gå snabbare. Så svårt kan det väl inte vara?

Eller är det kanske så enkelt att de flesta av oss helt enkelt inte vill ha eldrivna fordon, eftersom vi är så luststyrda och övertygade om att bensindrivna motorcyklar är mycket roligare att köra…