Embargo och hemlighetsmakeri deluxe när KTM bjuder in. Anders Bröms begav sig till alperna där han provkörde nya KTM 790 Duke.
Jag tar mig ner till Salzburg i de österrikiska alperna, och för första gången är jag på en lansering där jag inte vet vilken maskin det handlar om. "Ta med utrustning för landsvägs- och bankörning" stod det i inbjudan, så jag förstod att det inte var någon offroadmodell.
Väl på plats på det vackert belägna hotellet träffas vi med utsikt över den lilla alpsjön Ritzenseens turkosa vatten. Bakom det uppbyggda podiet, med flera orangea Ready to Race-tält och parasoll, träffar solens strålar de höga alptopparna i bakgrunden som en overklig kuliss. "Cut on command" står det på flertalet banners.
Jag tar en klunk ur välkomstdrinken och håller på att sätta den i fel strupe när det plötsligt vrålar till och nya KTM 790 Duke kommer in på bredställ med högt varvtal och rykande bakdäck.
Det visar sig vara ingen mindre än Lukas Höllbacher, världsmästare i supermoto, som gör entré iförd fullt raceställ från KTM. Efter feta applåder blir det en presentation av den kraftigt uppdaterade 790 Dukes alla nyheter.
På plats är WP med en egen monter och representanter som presenterar de nya bromsarna och dess delar, från handtag till skivor och ok, samt även styrdämpare. De visar personliga justeringsmöjligheter för att ge bättre känsla i bromshandtag med mera.
En middag med inspirerande prat om den nya modellen bygger upp förväntningarna inför morgondagens körning.
Rejäl frukostbuffé 06.30. Jag hoppade över champagnen som mötte upp i ishink vid entrén. (Spahotell!!)
Vi delas upp i två grupper med tio personer i varje och blir tilldelade varsitt exemplar av orangea 790 Dukes, som står uppradade i skalpellvassa rader utanför entrén.
Jag tar plats i den uppdaterade förarmiljön där den ergonomiska triangeln är omarbetad för en mer avslappnad supermoto-känsla. Fotpinnarna är tillbakadragna 7 cm och uppflyttade 2 cm, och styret har blivit bredare och går att justera för den längre föraren genom att rotera styrhållarna.
Den omarbetade tanken på 13,5 liter, tillsammans med bakramen, gör att sadeln kunnat göras plattare och bredare baktill för bättre komfort, samtidigt som den är smalare i framkant för god rörelsefrihet och möjlighet till "hang offs". Tanken ger också extra kontroll med ett stabilt knäslut.
Vi kör ut från de centrala delarna av byn på mycket små vägar som kantas av kohagar och ännu fler kohagar. Tempot dras upp och jag får en déjà vu-känsla, som om jag redan har kört den här förut.
Den är så lättkörd och testhojarna är extrautrustade med quickshifter, som har en god känsla både vid upp- och nedväxlingar.
Vi kommer ut på lite större vägavsnitt och farten ökar ytterligare. Den 799 cm3 stora LC8c-parallelltwinmotorn, som lackats svart, lämnar 105 hk som bäst vid 9500 varv per minut och upplevs som rapp och varvvillig. Jag saknar inget för den här typen av körning. Den är stark även vid låga varvtal och vridmomentet på maximalt 87 Nm vid 8000 varv per minut ger mycket körglädje.
Mappningen av insprutningen är fingertoppsjusterad från fabrik med en mycket behaglig känsla, utan ryck när man ligger och kör med av- och påslag utan belastning.
Funderar man över motorgarantin så lämnar KTM fyra år av den varan.
Chassit är bergstadigt och väl avvägt. Den justerbara fjädringen med enkel femklicksjustering på både retur och kompression (WP Apex 43 mm-gaffel) fram och bak passar mina 79 kg mycket bra.
Jag vill lyfta på sätet några gånger när jag kör över ojämnheter, men slutar med det efter en stund då WPs fullt justerbara bakfjädring galant tar hand om det. Den är mycket stabil när det börjar gå fort. men med bibehållen komfort.
Vi kör på magiskt slingriga vägar upp mot Grossglockner och det är erfarna kollegor i gruppen, där vissa dessutom har tävlingsbakgrund. Så ja, jag får jobba ordentligt för att hänga med. Jag upplever att 790 Duke gör mig till en bättre förare än jag egentligen är.
Inte så att jag kör över min förmåga, men den bjuder verkligen upp till snabb, lätthanterlig och säker körning. Här har såklart de nya bromsarna från WP också en stor del i säkerhetskänslan.
Fram sitter dubbla 300 mm-skivor med radiellt monterade fyrkolvsok och bak en enkel 240 mm-skiva med ett enkelt ok. Kurvkänslig ABS och traction control sköts av Bosch.
Ytterligare trygghet kommer från de nya Pirelli Diablo Rosso IV, ett hypersportdäck som levererar mycket gott grepp både på väg och bana.
Efter halva dagens körning i det förtrollande alplandskapet kommer vi fram till Salzburgrings anrika racerbana. Där möter Lukas Höllbacher och KTM-teamet upp. Lukas lägger en hel del lakrits och wheelies, men framför allt utnyttjar han hela raksträckan för en stoppie för att visa att WP menar allvar med de nya bromsarna.
När han kommer tillbaka till oss gapande journalister säger han bara:
"Nu är det er tur."
Vi delas in i två grupper om fem personer och det blir bromstävling med fartkamera så att man inte kör för sakta. En hel del ofrivilliga stoppies skådas.
Sedan blir det varvrace på en avkortad slinga av den stora banan för att vi ska få känna på 790 så mycket som möjligt. Det visar sig dock att även detta är en tävling, där vi ska köra tre varv medsols och tre varv motsols och hålla så jämna varvtider som möjligt.
En av de italienska förarna körde jättesakta och vi andra undrade varför. Men han var ju smartast – han använde cruise control och vann såklart.
Den nya 5-tums TFT-skärmen är användarvänlig och knapparna på vänster tumme för att sköta alla funktioner är logiska. Här ställer jag in körlägena (Sport, Street och Rain).
Farthållaren, som är ett tillval, fungerar perfekt, men jag saknar att man kan stänga av den genom att dra gasrullen framåt. Det är såklart en vanesak och den går naturligtvis att stänga av med koppling eller broms.
Övriga tillval är Track Mode, Quickshifter, MSR (Motor Slip Regulation) och farthållare.
Den aggressiva skalpell-looken har designerna förstärkt med ett vasst framlyse med projektor i mitten, omslutet av flytande Daytime Running LED. Inspirationen kommer från de större syskonen 990 Duke och 1390 Super Duke R.
LED-baklyset har integrerats i samma små lamphus som blinkers och lyser alltså med två ljusbilder – även bromsljuset.
Den omarbetade tanken med större kylarvingar är, ur förarens synvinkel, bredare i fronten för att upplevas som en större hoj än den egentligen är.
Smaken är delad och jag tycker att designavdelningen har gjort ett gott jobb. KTM har lyckats uppdatera 790 Duke med ett mycket smakfullt recept. Den passar lika bra för angenämt vardagsbruk och underhållande körning på favoritvägarna, samtidigt som den säkerligen levererar mycket glädje på en bandag med fina komponenter som enkelt går att finjustera utifrån körförmåga.