Beta är en italiensk motorcykeltillverkare som på ett eller annat vis har funnits sedan 1904, och under årens lopp vunnit ett antal världsmästerskap. Först och främst är märket känt för sina trialmaskiner och mopeder men för några år sedan beslutade sig företaget för att åter satsa även på seriösa enduroracers. Fastbikes.se har provkört 2011 års Beta RR400 och RR450 Enduro.

Vid en första anblick kan man ana företagets förkärlek för trialmaskiner. Chassit och motorn är tämligen kompakt och fokus har lagts på lättkörda och smidiga enduromaskiner.

Under året har vi bland annat kunnat följa den forne motocrossföraren Johan Carlssons framsteg i Enduro VM, där han kör för det italenska märket med deras 400-kubikare. Under provkörningen är Johan på plats och den alltid lika trevlige raceföraren kommer med en del tips och förklarar en del om tekniken bakom maskinerna som han lovordar, då han enligt egen utsago ännu inte tvingats bryta en enda tävling med Betan på grund av annat än vad han kallar ”förarmisstag”, bortsett från nu senast i Grekland där han kraschade efter att bakbromsens belägg tagit slut, varpå hydrauloljan började koka och bromsverkan upphörde.

Johan Ahlberg och Johan Carlsson samtalar om Betas nya enduromaskiner...

Hos 2011 års fyrtakts enduromodeller från Beta har ramen modifierats en aning. Förutom att den förstärkts, har dess vikt minskat samtidigt som dess smidighet lär ha ökat för bättre hanterbarhet. Samtidigt har ramen lackerats i läckert rött, vilket gör att den sticker ut mer än tidigare, samtidigt som det för tankarna till Betas maskiner från 70-talet.

Hjulnaven har uppdaterats för minskad vikt. Dessutom sitter en ny 50 millimeters Marzocchi (Shiver) framgaffel på plats, vilket sägs erbjuda bättre följsamhet och kontroll. Olika kolvstorlekar inuti gaffeln ska ge en bättre oljebalans och samtidigt bidra till god komfort och funktion, i synnerhet då terrängen är som tuffast och tempot högt.

Nya gaffelkronor av aluminium har minskad vikt och uppges även vara starkare mot tidigare dito. Den nya övre gaffelkronan erbjuder möjlighet till 6 olika styrinfästningar, för ökad personlig anpassning. Mycket bra!

Hos motorn har startmotorn uppdaterats för minskad inre friktion och ökad hållbarhet, samt bättre startförmåga. Uppdaterad koppling som förstärkts och samtidigt fått mindre toleranser för mer finavstämd funktion. En så kallad ”anti-judder-fjäder” ska ge en smidigare kopplingsfunktion.

Kolvprofilen hos RR450 (och RR520) har modifierats för ökad livslängd och minskad friktion. Vidare noteras ny typ av kolvbultsclips, som fått en ny utformning (med hake) som ska förhindra att den snurrar runt vid höga varvtal. Ny typ av ventiltätningar ska minska oljekonsumtionen. Den nya kamkedjesträckaren (av hydraulisk modell) ska ge en mer optimerad kedjesträckning i alla lägen. Totalt sett har allt detta gett en motor som ska vara mer pålitlig än tidigare samtidigt som serviceintervallerna förlängts.

Allt toppas av den nya digitala instrumenteringen som förutom hastighet, avstånd med trippmätare även har timmätare och informerar om körtid (stoppur). Dessutom är det tämligen enkelt att växla mellan olika hjuldiametrar om man exempelvis skulle få för sig att byta till motardhjul.

Vidare har sadeln fått en uppdaterat snabblås för demontering av sadeln, och med ett enkelt knapptryck går det enkelt att ta bort denna utan behov av verktyg. Sadelöverdraget är med dubbla lager för ökad styrka och har fått en ny stil och färg.

Luftboxen har fått en ny typ av lock som ska vara enklare än tidigare att demontera för snabbare filterbyten.

Kylsystemet har optimerats för bättre effektivitet, vilket i sin tur ger en mer stabil arbetstemperatur för motorn, samtidigt som prestandan lär öka en aning.

En av de första sakerna som slår mig då jag hoppar upp på RR450 är dess sadelhöjd, som känns ovanligt låg. Samtidigt vill jag poängtera att just körställningen känns mycket bra för min 183 centimeter långa kropp, oavsett om jag står eller sitter ner och kör.

Till en början kämpar jag stelt och kantigt i det stalpiga sandspåret i skogarna strax utanför Avesta, då jag anser att framänden känns väl nervös och jag får svårt med flytet. Efter ytterligare ett varv på banan känns det aningen bättre.

Det är nu jag får dagens första överraskning, då Johan Carlsson förklarar att det finns tre olika fästpunkter för styröverfallen hos den övre gaffelkronan. Efter att Johan flyttat bak styret till läget längst bak, närmast föraren, blir körupplevelsen en hel annan.

Motorerna hos RR400 och RR450 är förgasarmatade vilket visserligen inte känns supermodernt, men funktionen är i gengäld på topp, med perfekt och snabb gasrespons samt en effektkurva utan konstiga dippar eller andra överraskningar. När jag trycker på startknappen går motorn i regel i gång utan minsta strul. Det är egentligen bara vid ett tillfälle, då jag efter att ha kört stopp på maskinen, måste ta hjälp av kicken. Senare förklarar Johan Carlsson att han ibland brukar hjälpa startmotorn på traven med kicken samtidigt som han trycker till på startknappen.

Med standardljuddämparen är den mycket tyst, vilket känns skönt, i synnerhet vid längre körning då mycket buller annars blir tröttsamt i längden.

Växellådan är sexstegad och med hydrauliskt manövrerad våtkoppling. Förutom elstart finns även kick som ytterligare backup. En rejäl hasplåt av aluminium skyddar motorn effektivt. Däremot saknar jag handtagsskydd i standardutförande.

Det märks att Beta har fokuserat och onekligen gjort ett bra jobb när de utvecklat de nya enduromaskinerna 400RR och 450RR.

Precis som jag varit inne på tidigare är motorgången bra, och utan jobbiga vibrationer. Till en början upplever jag motorn, både hos 400RR och 450RR, vara så snälla att jag nästan tror att dom är i svagaste laget. Men när jag varvar lite mer så vaknar dessa rejält till liv, och erbjuder för mig fullt tillräckligt med pulver, i synnerhet hos 450RR. Och som jag också nämnt tidigare finns i stort sett inga vibrationer vilket gör att jag inte domnar i händerna.

Båda modellerna svänger snällt och lätt runt i riktigt tajta partier. När det går som snabbast känns det lite nervöst för mig, i synnerhet i den mjuka och djupa sanden som i stort sett hela endurospåret består av. Dessutom är spåret jag har till förfogande med fantastiskt mycket stalp, något som inte direkt är mitt specialområde…

En annan detalj som jag lägger märke till är fjädringen, som har en ovanligt mjuk grundinställning och mycket följsam funktion, men som samtidigt inte bottnar i första taget.

Motorkaraktären är totalt sett kanske inte världens roligaste, men däremot fantastiskt väl anpassad för ändamålet. Motoreffekten är framförallt utformad med fokus på körbarhet. När jag ger på gasen erbjuds en tämligen linjär, mjuk effektleverans hela vägen från botten och upp genom mellanregistret. När jag vrider ytterligare på gasen vaknar motorn verkligen till liv utan att den för den sakens skull kickar till på ett vis som slösar kraft eller gör att bakdäcket tappar fästet.

Genom att vrida det där sista på gasen förändras motorkaraktären till att vara betydligt häftigare, och är läget för dig som vill dra fram riktigt snabbt mellan träd, stubbar, stenar och genom skogen. Det som gör det här extra intressant är att det på så vis gör det här till en maskin som passar extremt bra för lite försiktigare motionärer samtidigt som motorn, i synnerhet hos RR450 erbjuder kraft som räcker bra även för den hårdsatsande toppföraren.

Kopplingen är mycket exakt och lättjobbad, och även då jag bökar omkring som värst fungerar den till punkt och pricka. Då ska jag visserligen erkänna att jag inte krånglat omkring i timtal i surmarker eller trixat fram i bökig terräng i extremhetta. Personligen skulle jag nog föredra en aningen lägre ettans växel, som skulle passa ännu bättre för riktigt långsam trialkörning. I gengäld erbjuds rejäl toppfar på sexans växel. Och att växla fungerar bra, utan strul, även om lådan är distinkt och på gränsen till hård med exakta lägen.

Som jag nämnt tidigare är sadelhöjden ovanligt låg, och förareergonomin passar mig bra. Tillsammans med en väl utformat chassi och en motor som är ganska lågt placerad i ramen bidrar det till att göra RR400 och RR450 mycket lättkörda, i synnerhet då det bökar till sig. Dessutom går det lätt att svänga kvickt och enkelt och allt som allt ger det en helhet som är imponerande bra.

Även om jag personligen kanske skulle välja RR450 vid ett köp, så är RR400 den lämpligaste modellen, i alla fall för min körstil och säkerligen för den stora breda massan av erfarna motionskörandes enduroförare. Och under den ”fåraktiga” utan döljer sig en ulv som gärna sätter skräck i dess rivaler…

FAKTA BETA RR400 Enduro / RR450 Enduro- 2011