ETAPP 2

Andra etappen i BMW Motorrad International GS Trophy 2020 beskrivs bäst som en lång körning söderut på underbara kustvägar och traktorstigar. Stilla havet glimmade azurblått under en starkt lysande sol, medan vi förare körde fram på en blandning av asfalt, grus och en och annan sträcka på sand.

En strålande soluppgång över Stilla havet välkomnade oss när vi plockade ner våra tält inför den GS Trophy-typiskt tidiga starten. Dagen till ära körde vi tillsammans med Team Sydafrika, och inledningsvis körde vi en kortare sträcka längs kusten till Cape Kidnappers (år 1769 bortfördes kabinpojken på kapten James Cooks skepp Endeavour av maori-krigare i detta område). Här mötte GS Trophy-deltagarna sin första utmaning för dagen - ”Gravel Push”. För detta behövde lagens tre teamkamrater putta på eller dra en F 850 ​​GS, så snabbt som möjligt, på en slinga i det djupa lagret av lösa stenar på stranden.

För Team Nordic var planen att en skulle putta, en annan dra och den tredje skulle hålla i styret. Vid startögonblicket var kravet att motorcykeln skulle vila på sidostödet med ettans växel i läge. Först gällde det sonika att fälla upp stödet och snabbt och smidigt få i neutralt läge, något som normalt går enkelt och smidigt. I det här fallet, under tidspress, med en som var ivrig att putta på och en annan som drog blev det desto klurigare. Efter några misslyckade försök, där neutralt läge envisades med att inte hoppa i läge, lyckades det till sist, och flera sekunder försenade kom Team Nordic äntligen iväg. Resten gick bra, och till sist kom laget i mål, inte på segertid, men utan fler missöden.

Efter detta ledde kursen oss bort från kusten, genom Hawke's Bay och vidare förbi regionenens berömda vingårdar vid bland annat Elephant Hill, Black Bridge och Clear View. Det populära turistmålet, Te Mata Peak, ett imponerande 400 meter högt kalkstensmassiv kantade vår väg söderut, medan vi för en stund åtnjöt skuggan som erbjöds från omgivningens rikliga vegetation av poppel- och pilträd.

Längre söderut lämnade vinodlingarna slutligen plats till betesmarker för får och nötkreatur

- den främsta primära industrin i Wairarapa. Förutom mängder av inhemska Manuka-träd finns här också en annan av Wairarapas jordbruksverksamheter: bi-hållning, där Manuka-honung är en högt värderad råvara, som anses erbjuda extraordinära anti-bakteriella och svampdämpande egenskaper. Härifrån ledde vägarna - en konstant blandning av asfalt och grus - tillbaka ut till östkusten, och vid Pourerere var det dags att ta en lekfull sväng på själva stranden, intill de böljande sanddynerna (som är strängt förbjudet område) där pampasliknande gräsväxten Toi Toi kämpar för att breda ut sig i det ogästvänliga landskapet. Faktum är att stranden vid Pourerere beach klassas som väg, och vanliga trafikregler gäller, inklusive maxhastigheten 20 km/h.

Tillbaka på mer fast mark fortsatte vi söderut till Herbertville där vi åter sladdade ut på stranden - för dagens andra utmaning, ”Beach Sprint”. Nu var det dags för Team Nordic att få revansch!

I detta specialprov fick en förare i respektive lag uppdraget att köra mot klockan på en kortare slinga på sandstranden och avsluta med en hård inbromsning för att stanna inom en utmarkerad ”stoppbox”. Fällda konor, vurpor och att bromsa förbi stoppboxen innebar poängavdrag.

Specialprovet krävde fullt fokus av föraren. Här gällde det att få till snabb acceleration, och hålla uppe farten så länge som möjligt, innan det var dags att bromsa häftigt för att vända tvärt runt en kona och ge järnet mot mål. Här krävdes bra körteknik om föraren inte skulle dyka på näsan i sanden vid den tajta vändningen eller hårda inbromsningen. Dessutom gällde det att tekniksnacka kring val av körprogram, om det vinnande konceptet var att köra med eller utan antispinn, med eller utan ABS, för att uppnå bästa resultat. För Team Nordics del gick det totalt sett bra. Slingan avverkades snabbt utan strul. Däremot tappade laget lite för mycket tid till följd av en aningens för tidig inbromsning.

Den sista delen av dagens etapp bjöd på 20 mil av actionspäckad körning genom hjärtat av Wairarapa, där underlaget mer eller mindre ständigt växlade mellan asfalt och grus i stort sett hela vägen. Och här var det riktiga grusvägar med ett tjockt lager av grus, som gjorde att motorcykeln ständigt ålade sig fram. Konsten vid den här typen av körning är att bara slappna av, låta styret leva sitt lilla liv och hålla uppe tempot. Ju snabbare du kör, desto stabilare känns det. Givetvis gäller som alltid att inte köra snabbare än du klarar av, och det varierade ganska friskt mellan kompetensen hos förarna från de olika teamen. Under dagen var det en och annan motorcykel som dråsade i backen, men utan några allvarligare skador till följd. Team Nordic skötte sig som vanligt exemplariskt och höll sig på hjulen.

Efter cirka 36 mils körning var målet för dagen vid Castlepoint - en annan av Captain Cooks ”upptäckter”, namngivna efter den 162 meter höga klippformationen, med dess fyr, som höjer sig över stranden. Här finns också ett rev, som sjömän gör bäst i att undvika, men som idag gör detta till ett populärt surfställe. Att slå upp tältet vid stranden och se solen gå ner satte extra lyxprägel på den redan fantastiska tillvaron.

Återigen blev det en lång dag med mycket körning och andra aktiviteter, där några team anlände till etappmålet strax efter klockan 21, men som alltid väntade en utmärkt lokalt tillagad kvällsmåltid, och en speciell överraskning: en show där en lokal fåraherde, med hjälp av sina hundar, drev upp en flock får på en kulle, och sedan ner igen. Imponerande!

Lagom till middagen lämnade lagen även in sina bilder för den första GS Trophy-fototävlingen.

Återigen var det Sydkorea som toppade poängtabellen, nu med Frankrike på andra plats och

USA återigen som trea. Italien rasade från andra till femte plats. Team Nordic hade en helt okej dag, men tappade tre placeringar ner till 15:e plats i den stentuffa konkurrensen. 

 KLICKA PÅ "NÄSTA" NEDAN FÖR ATT KOMMA VIDARE TILL NÄSTA ETAPP