ETAPP 3
Åter igen var vi uppe tidigt för att käka frukost före gryningen 05:30, för att sedan njuta av den fantastiska soluppgången över Stilla havet. Denna gång dök solen först upp över revet vid Castlepoint. Efter mindre än en kilometers körning var det dags att väcka tävlingsinstinkterna till liv, och ta sig an dagens första utmaning ”Beach Drift”. En förare från varje lag fick i uppgift att avverka en kortare slinga på stranden, på tid. Först gällde det att avverka ett parti med mjuk och djup sand, svänga vänster, gasa fram på en kortare raksträcka på blöt och lite tyngre sand, svänga till höger och sedan vända runt till vänster i lite mjukare sand innan det var dags att gasa fram på lite mer hårdpackad sand och därefter tvärvända runt några konor och bromsa stopp på motorcykeln i den anvisade stoppboxen. Specialprovet resulterade i en hel del vurpor och fastkörningar, men i vanlig ordning genomförde Team Nordic klarade utmaningen utan strul. Även vårt sällskap för dagen, Team Argentina klarade sig helt okej.
Härifrån bar det av på underbara traktorstigar utmed kusten, och dess spektakulära klippor ner till bondesamhället Waimimi. Där svängde vi västerut med sikte på Masterton, Wairarapas största stad. På en blandning av små välkurvade asfaltsvägar och slingrande grusvägar, gasade vi österut och när vi korsade Pariwhariki högsta punkt, 536 meter över havet, kunde vi se hela vägen bort till det mäktiga bergsmassivet Tararau Range som delar den södra halvan av Nordön, vars toppar sträcker sig närmare 1600 meter över havet.
Efter bränslepåfyllning och kaffepaus i den historiska staden Martinborough fortsatte vi åter igen österut – Nu på tämligen öppna och snabbkörda grusvägar som i hög fart ledde oss till ikoniska White Rock vid Pahaoa. Stranden här består av svart sand som står i kontrast till den ensamma vita klippan som på något sätt håller sig stabil i den rasande bränningen. Även om det kan verka lockande, så är det här inte en lämplig badplats. Här var det dags för dagens andra specialprov - ”Leatt Neck Brace Challenge”, som gick ut på att kasta handskar och försöka pricka nackskydden som låg utlagda i sanden. Inte helt enkelt, och Team Nordic var inte enda laget som dessvärre lämnade provet poänglös.
Efter en spartansk lunchpaus nere vid havet avverkade vi den sista delen av dagens äventyr, som gick över Rimutakas berg på välkända Rimutaka Hill Road - ett favorittillhåll för Wellingtons cyklister. Kurvorna är minst sagt underhållande, men vardera sidan av vägen (som toppar på 725 möh) består mestadels av enorm täta buskage med manuka, bok, kålträd, hebeplantor och ormbunkar. Nya Zeeland mer eller mindre som det var när kapten Cook först kom hit.
Väl framme vid dagens övernattningsplats var lagen tvungna att välja en förare som skulle genomföra dagens sista utmaning - ”Trial”. Utmaningen låg i att så snabbt som möjligt avverka en tekniskt krävande skogsslinga som ledde fram genom träden och över en bäck i utkanten av campingplatsen. Naturligtvis kördes detta moment på tid, med tidsstraff för fötter i marken och vurpor. Team Nordic genomförde provet snabbt och snyggt, utan strul. Det blev lite avdrag för en vält kona som fälldes vid ett lite för tajt vägval, det var allt.
Även om det var ett GS Trophy-typiskt sent slut på kördagen var det läge att somna tidigt med tanke på morgondagens mycket tidiga start för gryningen för att hinna med färjan till Södra ön. Upp med tältet, och bädda iordning innan solen går ner, för att sedan svabba av sig i duschen. Under hela GS Trophy hade vi sällskap av en långtradare från ”Farout Showers” vars 14-meterssläp var inrett med 14 duschbås. Därefter vankades det middag och kvällens ”briefing” med poängutdelning, innan det var dags att krypa ner i sovsäcken.
Dagen slutade med Sydkorea i fortsatt ledning, Sydafrika som tvåa och Nederländerna på tredje plats. Nordiska teamet hade ännu en totalt sett lyckad dag utan strul, men ligger fortsatt en bit ner i resultatlistan, nu på 16:e plats.
KLICKA PÅ "NÄSTA" NEDAN FÖR ATT KOMMA VIDARE TILL NÄSTA ETAPP