Efter sin försäljningssuccé i Kina dök Suzuki Inazuma 250 upp i Europa och så även Sverige. Fastbikes.se har provkört modellen som även går under smeknamnet "Mini-B-king" efter sitt större och betydligt muskulösare syskon.

Allt fler, men fortfarande förvånansvärt få, väljer att köra motorcykel till och från arbetsplatsen. Med sitt smidiga format och låga pris är Suzuki Inazuma 250 ett konkurrenskraftigt alternativ till att sitta i bil och trängas i köer timme efter timme...

Ok. En del verkar leva i tron att storleken verkligen inte har någon betydelse, något som är helt fel. För när det gäller motorcyklar så är det allt för många som felaktigt väljer en större motorcykel än vad de egentligen borde. På garageuppfarten kanske mycket kubik kan imponera på en och annan granne. Men då väl är ute och kör så är väl ändå en härlig körupplevelse av högst prioritet. En annan viktig aspekt vid val av lämplig motorcykel är vad du främst ska använda motorcykeln till. Om det framförallt är för att snabbt, smidigt, roligt, och förhållandevis billigt ta dig mellan hemmet och arbetsplatsen är Suzuki Inazuma 250 definitivt ett vettigt alternativ att syna närmare i sömmarna.

Visst finns det likheter med den nakna muskelmaskinen B-King (som vi provkört här), men det är endast till utseendet. Körupplevelsen är något helt annat. För att vara en 250-kubikare är den förvånansvärt rymlig, och frågar du mig så ser den ut att vara större än så. Bakom styret får jag faktiskt bra plats för min 183 centimeter långa kropp. Sadeln har ett klassiskt stuk med en ganska bred bas och ger god komfort samtidigt som det är lätt att byta körställning. Med sina 780 millimeters sadelhöjd är det nära till marken, vilket gör att denna maskin torde passa extra bra för personer som är kortare än 180 centimeter. Dessutom finns det även gott om utrymme för en passagerare att sitta bekvämt bakom föraren, som tryggt kan hålla i sig i motorcykelns rejäla passagerarhandtag. Styret vilar på ett ganska brett styre, som bidrar till en god förarkontroll. Jag slås även över att modellen inte känns så "budget" som man skulle kunna tro. Reglagen är av vanligt snitt med en modern instrumentering placerad i skydd bakom strålkastarkåpan.

Centralt placerad hos instrumenteringen finner vi en varvräknare med analog visning, tillsammans med en digital display som visar aktuellt växelläge och vilket körprogram som är valt. I det större digitala fönstret till höger ses aktuell hastighet, klockslag, bränslemängd och körsträcka med dubbla trippmätare. Till vänster respektive höger om varvräknaren finns indikatorer för blinkers. Dessutom finns diverse varningslampor och lampor för neutralt växelläge och helljus. 

En smart detalj för dig som fokuserar på bränsleförbrukningen är varvräknarens särskilda växelindikator. Det finns två lägen att välja mellan. I ”Norm” indikerar varvräknarens LED när det är dags att växla upp för normal körning. I ”ECO”-läge signalerar systemet då det är dags att växla upp om man har låg bränsleförbrukning i åtanke.

Chassit med dess stålrörsram är en slimmad konstruktion, där framskärmen och de främre kylarvingarna med integrerade blinkers är det som verkligen "sticker ut" och får en och annan att kolla en gång extra. Även fastän det finns drag från B-king är Inazuma 250 något helt eget och nytt. Personligen tycker jag att det är roligt, precis som när "uddafågeln" Hayabusa först dök upp, och många rynkade på näsan åt den extremsnabba motorcykeln. Nu är det en älskad ikon av många.

Motorcykelns dubbla ljuddämpare, lågt placerade på vardera sida om bakhjulet, ger visserligen ett "jämnt" utseende samtidigt som det gör motorcykel aningen bredare, vilket framförallt är till nackdel vid en tajt parkeringsficka.

När jag väl beger mig ut och kör med Inazuman är det egentligen inget som förvånar mig. Jag slås egentligen först efteråt över att det här är en motorcykel där allt känns självklart, och allt bara fungerar som det ska. Jag hade inte förväntat mig ett effektmonster, och med sina 24 hästkrafter på topp är det inte en skrämmande motorcykel.

Den vätskekylda och bränsleinsprutade parallelltwinnen på 248 kubikcentimeter har en mjuk gång utan störande vibrationer ackompanjerat att ett försiktigt och väl dämpat motorljud. När jag släpper ut kopplingen och drar iväg på ettans växel slås jag av att det omedelbart är dags att lägga i tvåan. Ettans växel är onekligen mycket låg, vilket senare visar sig vara bra då det nalkas "strulkörning" inne i den täta stadstrafiken. Jag noterar även att växellådan är smörigt lättmanövrerad på typiskt Suzuki-manér och kopplingen föredömligt lättjobbad. Samtidigt är bromsarna helt okej med bra känsla och god bromsverkan utan att vara något i hästväg. De fyller sin funktion mer än väl. På minussidan noterar vi att ABS saknas.

Effektmässigt verkar motorn trivas bäst då den varvas lite över 5000 varv, något som passar perfekt då man använder motorcykeln för pendlarkörning i stadstrafik och vid körning på lite mindre och välkurvade vägar. Just på mindre och kurviga vägar är det här en riktigt rolig maskin. Visst, det gäller att du planerar din körning på ett helt annat vis än om du kör en effektstarkare motorcykel, men det vägs upp en hel del av det lättmanövrerade chassit och en motorcykel som är barnsligt lättsvängd. Fjädringen är, helt riktigt, inställd med fokus på komfort och sportiga prestanda i andra hand. När jag kör som värst på småvägarna blir det aningen gungigt, men det kan jag ha överseende med då jag tänker på att det här är en budgetmaskin för under 40.000 kronor som är tänkt att i första hand vara ett bra pendlaralternativ.

Det som kanske slår mig allra mest är att trots den upprätta körställningen, avsaknad av kåpa och en motor på omkring 24 hästkrafter känns det faktiskt helt okej att köra fram i 110 kilometer i timmen mil efter mil. Snabbare än så är möjligt att köra, men då börjar det kännas lite plågsamt i långa loppet, och du som förare börjar känna av avsaknaden av vindskyddande kåpa.

Under provkörningen (då testförarna inte tänkte det minsta på att köra bränsle-ekonomiskt) noterar vi en snittförbrukning på cirka 0,45 liter per mil, vilket ger en teoretisk räckvidd på cirka 28 mil då bensintanken rymmer 13,3 liter. För den mer försiktige, "miljömedvetne" och "snålare" förare bör det vara fullt möjligt att minska bränsleförbrukningen.

Totalt sett är Suzuki Inazuma 250 en positiv upplevelse. För att vara en "budgetmotorcykel" känns den definitivt inte billig, utan påkostad med reglage och detaljer av god kvalitet. Nog har den ett säreget utseende alltid, men efter att ha umgåtts lite mer med Inazuman under några dagar gillar jag den allt mer på alla sätt och vis. Och utseendemässigt tycker jag nu att den ser riktigt ball ut. För 39900 kronor anser jag att du får mycket motorcykel för pengarna, trots att bromsarna saknar ABS.

FAKTA SUZUKI INAZUMA 250 - 2013