Megahäftig

Jag har vid flera tillfällen kört BMW HP2 Enduro och alltid med ett stort leende på mina läppar. Nu har turen kommit till att dela med mig av mina intryck från provkörningen av syskonmodellen BMW HP2 Megamoto.

HP2 Megamoto är resultatet vi får njuta av då BMW:s ingenjörer har haft fritt spelrum. BMW själva kallar HP2 Megamoto för en djurisk "mean machine". Något jag tycker bådar gott för att det här ska bli en skojig provkörning.

Precis som hos HP2 Enduro är motorn en tvåcylindrig och luftkyld boxermotor. På BMW:s fackspråk handlar det om en luftkyld liggande tvåcylindrig fyrtaktsmotor på 1170 kubikcentimeter som är med en kamaxel och fyra ventiler per cylinder samt en central balansaxel.

Vidare är den maffiga motorn med elektronisk bränsleinsprutning och precis som hos alla andra moderna motorcyklar från BMW är även den här med trevägskatalysator och Euro-3-klassad. På vänster sida har en rejäl ljuddämparburk från Akrapovic monterats. I mitt fall var ljuddämparinsatsen demonterad vilket bidrog till extra mulligt ljud samtidigt som motorn andades lättare.

När jag synar Megamoto i detalj finner jag först och främst att den luftassisterade stötdämparen hos HP2 Enduro i det här fallet har ersatts av en fullt justerbar stötdämpare från Öhlins som erbjuder en fast men följsam funktion. Den inverterade framgaffeln från Marzocchi har 45 millimeters innerben med justerbar kompression och returdämpning. Även här märks det att prestanda har prioriterats före komfort.

Den enkelsidiga svingarmen som på BMW-språk kallas för Paralever rymmer kardanaxeln som i sin tur överför motorkraften till bakhjulet. Till följd av Paraleverns snillrika utformning är de så kallade hissningstendenserna, som annars ofta förekommer hos kardanförsedda motorcyklar, i stort sett obefintliga.

BMW:s boxermotorer har en minst sagt säregen karaktär som gillas av många. Samtidigt finns det många som inte förstår sig på motorkaraktären överhuvudtaget. Något mellanläge finns inte. Antingen gillar du karaktären hos BMW:s boxermotorer eller inte.

Jag tillhör gruppen som rent generellt gillar karaktären i det stora hela.Dessutom har HP2 Megamoto ett minst sagt eget stuk som inte någon kan beskylla för att vara platt eller tråkigt. Det här är en modell som sticker ut ur mängden och det tycker i alla fall jag är roligt.

Jag sitter högt och känner mig varken vidare stor eller lång i sadeln. Sadelhöjden är hög även för mig som mäter närmare 183 centimeter. Är du kortare i rocken är sannolikheten stor att du får skaffa platådojor, högklackade stövlar eller stå och trippa på tårna vid rödljusen.

Enligt specifikationen är sadelhöjden 890 millimeter i obelastat läge, det vill säga utan förare. Som en parantes kan jag passa på att nämna att HP2Megamoto kommer utan fotpinnar för passagerare. Däremot finns det att köpa som originaltillbehör för 2375 kronor. Bland tillbehören erbjuds även en ännu högre sadel som bidrar till ännu bättre komfort i form av en moderatare benvinkel.

Jag gillar det fullvuxna stuket som faktiskt bidrar till att göra HP2 Megamoto till en avsevärt mer komfortabel motorcykel att köra än den ser ut att vara.

Styret är brett vilket bidrar till en extra god förarkontroll och sadeln duger gott för längre dagsetapper trots sitt hårda endurostuk. Faktum är att det mesta känns självklart. Det mesta sitter som jag vill att det ska. Dessutom finns möjligheten att justera styrets och reglagens position. Motorn har som sagt en säregen karaktär.

På tomgång så vibrerar motorcykeln en aning sidledes. Och vid gaspådrag tenderar motorcykeln att dra sig åt sidan en aning. Det här märks framförallt vid bakhjulskörning, vilket Megamoto för övrigt gärna ställer upp på. Faktum är att den ställer upp på det mesta. Dessutom är det här är en motorcykel som nog är en slags specialist på att framkalla glada leenden hos föraren, i alla fall om jag kör.

Det jag framförallt älskar hos den här motorn är det underbara vridmomentet som erbjuds redan på mycket låga varvtal. Som mest erbjuds 113 hästkrafter vid 7500 varv. Registret är ganska kort och vid acceleration får växellådan användas flitigt. På tal om växlingar. Växlingarna går perfekt utan strul . Den hydrauliskt manövrerade torrkopplingen är dock lite halvmarig att vänja sig vid.

Bromsarna erbjuder gott om resurser för att hejda motorcykelns framfart. Känslan hos reglaget för såväl fram- som bakbromsen är mycket bra och det är inte svårt att portionera bromsverkan rätt oavsett om det handlar om lugnare stadskörning eller hejdlöst bus på yttersta gränsen.

Låsningsfria bromsar (ABS) är standard hos samtliga av BMW:s motorcyklar förutom hos HP2 Megamoto, HP2 Enduro och G-serien. För dig som så önskar finns urkopplingsbara ABS-bromsar som tillval till en tilläggskostnad av 9200 kronor.

Finns det något tråkigare än transportkörning? Jag anser i alla fall att det är antalet mil kurvig väg som är intressant. Om Megamoto kunde tala skulle hon med all säkerhet hålla med mig. Ett av Megamotos favoritnummer är nämligen att svänga på kurviga vägar. Se upp så att inte ventilkåporna skrapar i marken bara...

+Motorkaraktären. Stuket. Körglädjen.

-Lite väl stor och onödigt hög.

= Rolig och kaxig motorcykel med motardstuk och vridstark motor.