Inför säsongen 2019 har enduromaskinerna från GasGas fått en hel del nytt hos såväl ram, fjädring, motor och elsystem. Jörgen Gustafsson från Fastbikes.se har provkört tvåtaktsmaskinen EC200.

GasGas trycker själva på att det handlar om en mångsidig, kraftfull och tålig terrängmaskin som är utformad för att möta dagens enduroförares behov, oavsett deras nivå. Tack vare kvaliteten och mångsidigheten hos en motorcykel, som fått en ny speciell grafisk design där det röda är märkets huvudsakligt symboliska färg, men som här även ackompanjeras av svartvita streck.

Med en uppgiven torrvikt på drygt 100 kilogram positioneras nya GasGas EC200 som en av marknadens lättaste enduromodell, med uppdateringar hos såväl motor, ram som fjädring, utöver det elektriska systemet – tillsammans med en ny startmotor och nytt batteri med större kapacitet - och nyheten med dubbla motormappar, för att få ut det mesta av torr eller blöt terräng.

När det gäller motorn har nya GasGas 250 och 300-modellerna ny cylindertopp. Ny teknik möjliggör en ökning av motorns termodynamiska prestanda och ger en ökning av motoreffekten, vilket GasGas menar ger en mer linjär leverans av vridmomentet över hela motorns varvtalsregister.

GasGas EC200 kommer, precis som sina större syskonmodeller EC250 och EC300, som standard med Kayaba-fjädring, Magura-kopplingspump, FMF-avgassystem, Keihin-förgasare, Neken-styre och Excel-fälgar.

Den encylindriga och vätskekylda tvåtaktsmotorn mäter 199,4 kubikcentimeter och kommer med både kick- och elstart. Växellådan är sexstegad och kopplingen hydrauliskt manövrerad för smidig och lättkörd funktion.

Vid första anblicken ser den ut som 2018 års modell. Men då fick vi bara möjlighet att provköra EC300. Nu finns ju även EC250, och EC200 som jag provkört.

Jag personligen har alltid gillat lite mindre kubik på hojarna. Tycker oftast att man får ut mer kvalitetstid på motorcyklarna då, vilket ger bättre samspel mellan motorcykel och förare. Många, motionsförare i synnerhet, borde enligt mig rannsaka sig själva och sin körning, för att reda ut vad man vill få ut av sin körning. De flesta blir alldeles för passiva som förare av för starka och kraftiga motorer. Därför har jag länge förordat körning med just 200-kubikare. Det började redan på tidigt 90-tal, då Kawasaki lanserade sin KDX200. Under årens lopp har jag personligen ägt 3 eller 4 sådana. Inte världens snyggast enduromaskin kan tyckas, men med underbar enduromotor. Och i det fallet gör motorn i stort sett hela hojen.

Nog om detta. Nu är det äntligen dags att bege sig ut i skogen med nya 2019 års Gas Gas EC200 för allra första gången. Jag har haft äran att få mycket körtid på denna hoj, vilket jag uppskattar mycket.

Spåret för provkörningen är av äkta svensk enduro-karaktär. Jag uppskattar elstarten. Även fastän det knappt behövs, eftersom motorn hoppar igång så enkelt med kickstarten. Men elstart är mer eller mindre krav nuförtiden. Tvåtaktsmotorn plingar igång väldigt snabbt och lätt. Jag slås av att det är fin gång i motorn. Den påminner mycket om motsvarigheterna från KTM och Husqvarna.

Väl ute i spåret så imponeras jag mycket av den starka motorn. Den är grymt stark för att bara vara en 200-kubikare. Jag behöver bara vrida på gasen för att lyfta framhjulet över vissa hinder. Den känns inte som en större 125:a, och behöver inte höga varvtal för att orka. Jag upplever det mer som att motorkaraktären är som hos en liten 300-kubikare, så här långt in i provkörningen. Jag försöker analysera alla intryck, och första intrycket är att jag känner mig lika glad och nöjd som efter att jag körde EC300 förra året, som då hade fått den nya fjädringen. Fjädringen är så fin och följsam, och jobbar bra från minsta rot till stora diken.

Trots att hojen jag provkör är klädd med FIM-godkända däck så var fästet helt okej. Mycket tack vare funktionen hos de fina fjädringskomponenterna. Det är så roligt när det funkar så här pass bra redan i standardutförande. Framgaffel och stötdämparen bak samarbetar bra i vågrätt läge. På vissa motorcyklar kan jag tycka att det är för hårt fram och mjukt bak. Så är det inte i det här fallet, utan här känns funktionen väl avstämd både fram och bak, vilket ger en jämn och fin balans på chassit.

Nu har jag kört närmare en timme effektiv körtid med EC200. Ännu har jag inte funnit något som jag stör mig på.

Reglagen funkar fint, och den hydrauliska kopplingen är skön. Styret är bra. Greppet hos sadelöverdraget är bra och dynan lagom hård. Trenden är överlag är sadlar som erbjuder allt bättre komfort, och sadlarna hos moderna enduromotorcyklar är i regel komfortabla.

EC200 kommer med mappswitch som standard. Med hjälp av en omkopplare på styret kan du välja mellan två olika programlägena, som ska ge olika motorkaraktär. Under provkörningen blandar jag mellan då olika lägena. Tanken är att du ska kunna finna ett passande läge för när det exempelvis är bra fäste, och ett annat när det är snorigt halt. Men inledningsvis känner jag inte någon större skillnad på kurvorna.

Efter en stunds vila, och rapportskrivning har intrycken från första provkörningsvändan fått lägga sig lite. Det är alltid bra att köra flera vändor. Oftast klarnar en del vid en andra eller tredje provkörningsvända. Det brukar alltid finnas saker som visar sig, bättre eller sämre, efter att man vilat lite. Saker som man helt enkelt inte mäktade med att ta in under första provturen.

Under andra delen av provkörningen satsar jag på att höja tempot och köra lite hårdare. Det som sticker ut, som gör mig glad under hela provkörningen är fjädringen. Den är så skön. Roligt!

Sedan har vi den fina förgasarbestyckningen. Fin från botten och ända upp till toppen. Motorn varvar ur bra. Nu kör jag rätt hårt. Det blir både riktigt svensk-enduro och så några snabba vändor på gräsgärden, på höga motorvarv, näst intill som vid körning på en motocrossbana. Merparten av körningen sker på uppskattningsvis över 80% av motorns kapacitet. Där effektkurvan hos en 300-kubikare dippar. Så bra öser den här motorn på. Jag tjoar av skatt när jag fullgasar på rakorna. Motorn är som en vrålstark 125-kubikare på toppen. Den vill gärna resa sig på bakhjulet, och körningen är riktigt inspirerande och rolig.

Sedan har vi den där lilla lätta 300-karaktären i böjarna och vid körning på skrå, där man vill smyga fram och ha stenkollen. Upplevelsen är lite som att EC200 är som två motorcyklar i en. Den är lätt som en 125:a, med motorkaraktär som en liten 300:a, och med toppeffekten hos en stark 125-kubikare.

Personligen tror jag att den här typen av motorcykel passar många fler förare än man kan luras att tro.

Nu, när jag kör lite tuffare med den så byter jag mellan de olika tändkurvorna då och då. Nu känner jag skillnaden. Motorn är lugnare och med snällare effektleverans i det låga läget. Jag gillar båda lägena bra, men jag skulle gärna se lite större skillnad mellan de två lägena än vad det är nu.

En mindre irritationsdetalj är att den är lite bred precis bakom där jag i regel placerar stövlarna. I höjd med vaden. Det går bra när man sitter eller står centrerad mitt i hojen. Men i utförsbackar känner jag att kåpan trycker ut mina ben lite väl mycket, speciellt på höger sida vid ljuddämparen. Där borde GasGas fokusera på att slimma ner bredden lite till.  

På plussidan hamnar framförallt fjädringen, fram och bak. Motorkaraktären är också ett stort plus, liksom motorcykelns lättkörda karaktär. Den låga vikten gör att den känns som en 125:a. Och så har vi sadeln som är skönt komfortabel, med bra grepp.