ETAPP 6

Efter en lite kyligare morgon, fortfarande med soligt väder, men där termometern visade på ynka 8 plusgrader, lämnade vi de häftiga Pannkaks-klipporna bakom oss för att fortsätta söderöver på västra kustvägen ”State Highway 6”.

Om dag fem av BMW Motorrad International GS Trophy 2020 hade skalat upp tävlingen ett snäpp, var dag sex onekligen nästa stora kliv. Även denna dag ställdes det allt högre krav på förarna, och i takt med att majoriteten av deltagarna började uppvisa tydliga trötthetssymptom växte Team Nordics känsla att det här borgade för ännu en lyckad dag för laget. Nu bar det av från väster till öster, där vi under dagen avverkade omkring 44 mil över häftiga bergspass och över Canterbury-slätten för att slutligen nå den overkligt vackra campingplatsen vid sjön Tekapo, vid foten av Aoraki / Mount Cook, som med sina 3 724 meter är Nya Zeelands högsta berg. Under dagen fick vi njuta av fler bergsvägar, stigar, och gjorde flera flodövergångar och, inte minst, hade vi fått uppleva den berömda ”Kiwi-upplevelsen” - fyra årstider på en och samma dag.

På sedvanligt GS Trophy-vis inleddes dagen som vanligt, krypa ut ur sovsäcken klockan 05:00, för att käka frukost, packa ihop tält och annat, lämna in packningen till ”bagage-lastbilen” senast 06.30 och därefter göra sig redo för start vid 7-tiden.

Denna dag körde vi i samma grupp som Team Mexiko. Efter en härlig inledning i gryningen längs västkusten fortsatte vi vår väg söderut från Punakaiki Beach mot hamnstaden Greymouth. Dagens specialprov kom tidigt, bara en halvtimme från start. I ”Rent-a-Ride” utmanades lagen i att köra en slinga två gånger, med två olika förare som skulle köra med så lika tider som möjligt. Utan någon form av klocka, tidtagarur eller andra tidsanordningar till hjälp var det upp till den tredje lagmedlemmen i teamet att försöka styra förarnas hastighet. Samtidigt behövde förarna naturligtvis köra slingan utan att sätta ner någon fot eller köra omkull. Och eftersom en del av slingan också låg under vatten, var det ett avsevärt knepigare företag än det först verkade.

Efter avslutat specialprov drog vi vidare med våra GS-maskiner, och passerade snart genom den viktorianska guldrushstaden Greymouth (som senare blev en hamn, och en jordbruks- och timmerstad, även om dessa dagars turism är en lika stor bidragare till ekonomin). Härifrån vände vi inåt, bort från kusten och tog Arthur's Pass för att korsa bergen och över till Canterbury-slätten, men först efter att vi passerat Canterbury High Country där dramatiska kalkstenshögar tornade upp sig som ett resultat av den seismiska aktiviteten som regelbundet omformar landskapet här på den södra ön.

På härliga grusvägar tog vi oss över Canterbury-Platån, där får och kor betade bredvid fält av vete och korn – en slags mild lugn skönhet som en skarp kontrast till de betydligt mer dramatiska bergen. Efter en sen lunch i Geraldine var det sedan dags att bege sig upp bland ”kullarna” igen, genom fårstationerna i Mackenzie-området, där det nalkades teknisk mer krävande körning i klippiga stigningar och nedförsbackar som toppades av många vattenövergångar, där gott om stenar ställde till det för en och annan.

Här fick jag punktering hos framdäcket. Fram med BMW:s punkalagningskitt och en plugg i hålet. I med en laddning luft och sedan iväg igen, det var tanken. Men när jag började pumpa i luft upptäcktes ytterligare ett hål i framdäcket. Även detta hål pluggades med vulk-gummi, och ytterligare några minuter senare kunde vi köra vidare. Kort därefter var det dags för ytterligare en vattenövergång, och där på andra sidan stod en av serviceteamets pickuper. Några minuter senare hade ett nytt framhjul monterats på ”min” GS, och jag kände mig grymt bortskämd. Här fick även vår marshal Aloisio ett nytt framhjul, eftersom även han kört punktering, och snart kunde vi gasa vidare. Förhoppningsvis skulle det inte bli fler punkteringar idag. Det blev det inte heller.

Efter en högfartsavslutning på asfalt nådde vi fram till sjön Tekapo. En osedvanligt vacker plats. Sjön är i själva verket en reservoar som byggdes på 1970-talet - den får sin glittrande blågröna nyans från kiseldioxiden som finns i de glaciala vattnen som matar den - och är en del av ett omfattande hydrosystem som ger Nya Zeeland 85% av dess totala energibehov. Tillsammans med energi från geotermiska källor är Nya Zeeland nära att uppnå en total förnybar, hållbar energiförsörjning.

Vi anlände till baslägret strax efter 18.00. Även om dagen bara bjöd på ett specialtest var de flesta mer än nöjda, och trötta, med tanke på dagens stundtals krävande körning och den oerhört spektakulära naturen.

Sydafrika behöll sin ledning, med Frankrike och Italien på fortsatt andra respektive tredje plats. Team Nordic tappade två placeringar ner till 15:e plats, helt tvärt mot hur ”planen” såg ut. Planen var ju att det nordiska laget skulle avancera i tabellen.

 KLICKA PÅ "NÄSTA" NEDAN FÖR ATT KOMMA VIDARE TILL NÄSTA ETAPP